Jag tog mig en liten funderare idag på stranden. Tänk att det snart bara är 1 år kvar för mig på högstadiet. 1 år kvar tills jag faktiskt kan sluta gå i skolan, om jag vill (vilket jag inte vill!). 1 år kvar tills min klass kommer splittras. 1 år kvar tills jag får mina slutbetyg "som kommer påverkar hela mitt liiiv" om jag citerar mina lärare. 1 år kvar tills jag inte kommer träffa ett gäng med otroligt underbara/härliga/roliga/söta/hysteriska människor nästan varje dag. 1 år tills jag kanske kommer till en skola, en klass där jag inte känner någon eller något.

Jag oroar mig faktiskt redan nu: "tänk om det blir sämre?" "tänk om min klass/skola är dödstrist?" osv. Sedan ska det såklart bli otroligt kul att träffa lite nytt folk, men jag kan inte låta bli att oroa mig. Så jag ska verkligen försöka njuta av mitt sista år, jag vet att det kommer vara ett jobbigt år med plugg, gymnasieval, nationella-proven, dåliga dagar. Men jag ska iallafall försöka, och det kommer nog bli ganska lätt att få en hel del skrattanfall mellan de kissgula betongväggarna.